Dom finns där hela tiden, i mitt huvud
panikattackerna som dycker upp
får mig att glömma vad verkligheten är
dom kommer som en våg, en våg av panik, ångest allt
vet inte vad jag ska göra, är beroende av att känna reflexten och vibrationerna i kroppen
måste böja mig ner, göra det en gång till, få ut allt, bara känna känslan
ingen hjälper, ingen får hjälpa, det är så här det ska vara.
Men långt inne, är det bara ett svagt rop på hjälp, innan det är försent
Det känns efter åt, det gör ont
Snart kommer alla veta
Det är en fråga om tid bara
Det har satt sig i min hjärna
Snart är det försent
skäms

Återkommer

/E